På Backpacking.se, kunde man läsa följande:

“Vill gärna ha tips om NZ. Vi är två stycken som funderar på en resa dit.

Vilka platser bör ses!

Vilka platser bör undvikas!”


Från  signaturen “Jessi,”  kom följande svar:

“Finns få platser på NZ som bör undvikas. Hela landet e fantastiskt!”


Vägen upp mot Arthur´s Pass

Grophers Bush Public Library

Cape Reinga - Nya Zeelands nordspets

Thames - Gold Fields

Taranaki från Makau

Denniston (Arkivbild)

Cactus Backpackers, Rotorua

Anne Mustoe

Skapad på en Mac

Klicka på kartan ovan för en stor vägkarta

English versionNew_Zealand_eng.html
 
Nya Zealand - idealiskt för cykelturism

Det finns ett antal goda skäl till varför Nya Zealand är idealiskt för långfärdscykling; bra vägar, en varierande och storslagen natur, fantastiska och hjälpsamma människor och mer än 450 vandrarhem, s.k. ”backpacker hostel”


PLANERING
Det mesta av planeringen kan naturligtvis göras på internet, men till ovärderlig hjälp är ”Pedaller’s Paradise”, två häften författade av cykelentusiasten Nigel Rushton, ett för Nordön och ett för Sydön. Här finner man all den information som är väsentlig för cykelturisten:
•	Turbeskrivning av samtliga riksvägar och alternativa rutter. 
•	Vägarnas topografiska profil. 
•	Avstånd mellan städer och samhällen. 
•	Tillgång på information och service, såsom övernattnings-möjligheter, affärer, matställen/restauranger och cykelaffärer. 

Pedaller’s Paradise kan köpas antingen från författaren (NZ$ 12 + NZ$ 3 i porto) på ovanstående adress eller från Stanford Books i England.  Där kostar den ca £7, medan internetbokhandeln Bokus tar 205 kronor och har en månads leveranstid! 
(Enl. Pedaller’s Paradise hemsida rekommenderas man att köpa den hos Skandinavisk Australisk Nyzeeländsk Vänskapsförening, vilket numera är detsamma som researrangören MyPlanet. Det kan dock meddelas att de inte säljer dem längre. I alla fall inte det svenska kontoret.
För de som är väl bevandrade med tyska språket finns en utmärkt sida på tyska om Pedaller’s Paradise. Thomas Woehrstein i tyska Emmerting har en hemsida som presenterar häftena och där de också kan beställas. Priset är då 8 euro och hemsidan har följande adress: http://neuseeland-per-rad.de/) 
 
Som hjälp vid planeringen bör/kan man också beställa BBH’s Backpackerkatalog, med över 370 listade ”backpacker hostels.” 

SKA MAN TA MED CYKEL ELLER HYRA? 
Skall man göra korta dagsturer eller bara räknar med att cykla en kortare tid kan man lika gärna hyra cykel. Det finns gott om uthyrningsställen i städer och många hostel hyr ut cyklar. Räkna med att få betala $12-23/timme eller från $32 och uppåt per dag. Men har man planerat att göra en något längre tur, tre veckor eller mer bör man ta med egen cykel. Dels blir det dyrt att hyra cykel en längre tid (Se Natural High Rentals)  och dessutom bör man ha ”cyklat in sig” på sin cykel. 

TA MED CYKEL PÅ FLYG
Det går som regel alldeles utmärkt att ta med cykel på flyget. Villkoren varierar förvisso mellan flygbolagen. De flesta kräver att man transporterar cykeln i en kartong, som man kan få hos en cykelaffär, medan andra bara kräver att man skruvar loss pedalerna, vrider styret och släpper luften ur däcken. 
Vilka villkor som gäller och hur man bäst packar sin cykel kan man läsa på websidan Travel with Bicycles. 
En modern cykel med stål eller aluminiumram väger mellan 10 – 15 kilo. Packar man omdömesfullt bör inte kartongen överstiga de stipulerade 20 kilona som flygbolagen kräver. Och då har man i kartongen förutom cykeln också packat ner hjälm, cykelhjälm är obligatoriskt i NZ! (www.cycle-helmets.com/zealand_helmets.html) och cykelväskor samt en del verktyg m.m.. 
OBS. Wirelås får, när detta skrives, inte transporteras i handbagaget!


CYKEL
Vad skall man då välja för cykel?
I princip duger vilken cykel som helst. Men den bör naturligtvis ha en stark och lätt ram, många växlar s.k. “mormors-växel”  (“granny gear” på eng), d v s en låg utväxling som behövs för de allra brantaste backarna. Vilken modell man sedan väljer, touring, mountainbike eller hybrid, är inte av någon avgörande betydelse. 
Det är av större vikt att man har cyklat en del på cykeln och ställt in den så att man sitter bekvämt. Peter Jon Whites artikel ”How to Fit a Bicycle”   är läsvärd liksom Niklas MTB-sida.

Man bör alltså prioritera komforten. Det ska vara behagligt att cykla. Man bör därför ha en bra och bekväm sadel. Moderna kvalitetssadlar är nuförtiden könsspecifika, dvs formen på sadeln tar hänsyn till mäns och kvinnors olika anatomi. Man kan också sätta på anatomiska handtag alternativt utrusta styret med dubbla styrband om man har bockstyre eller s.k. multigrepp-styre. (Det är viktigt att ändra handgreppet ofta. Ensidig belastning kan leda till att man drabbas av domningar i händerna.) 

En touringcykel är naturligtvis idealisk, men det blir allt vanligare att cykelturister använder mountainbikes. Välj då gärna en model som har en lång ram. På en kort ram är det risk för att man slår i cykelväskorna med hälarna när man trampar.
Det anses att stålramar är mer flexibla, har mer “svikt”  än exempelvis aluminiumramar och därmed är mer komfortabla när man cyklar länge och långt. Touringcyklar med aluminiumram brukar utrustas med stålgaffel för att kompensera för styvheten och öka åkkomforten. 
Kolla också så att hjulen, fälgarna är av god kvalitet och att de är balanserade och justerade. Byt också  grovt mönstrade däck avsedda för off-road till touringdäck av god kvalitet. Det finns numera s.k. punkteringssäkra däck. Däck förstärkta med kevlar innanför slitbanan, typ Schwalbe Marathon XR och Continental Travel Contact. Läs mer på CYKELSIDAN.



SERVICE
Enligt en statlig utredning från 2001 cyklar var femte nyzeländare, eller 21%. 
Men CAN-Cycling Advocates' Network skriver i en nyligen gjord undersökning att “cyklismen (i Nya Zeeland) haft en signifikant ökning sedan 2001. 
T ex har cykelimporten ökat med 45%” och man gör bedömningen att antalet vuxna cyklister har ökat till 25% eller ca 730.000 personer.
Nyzeeländarna är alltså ett cyklande folk vilket får som följd att tillgången på cykelservice är mycket stor. Varje stad och större samhälle har en eller flera cykelbutiker med utmärkta möjligheter att få sin cykel reparerad eller för att bättra på och/eller byta ut skadad utrustning.


BÄST TID
På få platser i världen pratar man så mycket om vädret som i Nya Zeeland, undantaget möjligen de Brittiska Öarna. Vädret är ofta hopplöst att förutse och ibland kan man läsa helt olika väderprognoser i tidningarna.
Nya Zealand har huvudsakligen ett maritimt klimat, inte helt olikt det klimat vi har i Sverige, bortsett från att de kalla vindarna som regel kommer söderifrån medan de varma, ljumma sommarvindarna kommer från norr och nordost.
Vanligtvis är också Nordön några grader varmare än Sydön. Varmast brukar det vara på Nordöns östra kust, utefter Bay of Plenty och upp mot Coromandelhalvön.
Regnrikast, men kanske allra vackrast, är det längs med Sydöns västra kust.
Bästa tiden att cykla är enl. Pedaller’s Paradise från november till april för Sydön och oktober till maj för Nordön med det mest stabila sommarvädret under februari och mars. Men med rätt utrustning kan man naturligtvis cykla både vår och höst.

Sommaren bjuder på långa ljusa dagar men å andra sidan är det då mest trafik på vägarna och dessutom kan det bli rätt varmt. Längre perioder av regn kan du möta i stort sett när som helst på året. I bergstrakterna på Sydön kan du råka ut för snö om du cyklar sent på hösten eller tidigt på våren

Här är det lämpligt att lägga in en varning för det starka solljuset. I Nya Zealand insjuknar ca 60.000 personer årligen i hudcancer, enligt the NZ Cancer Society. Detta som en följd av det starka solljuset och att det skyddande ozonskiktet är som tunnast närmast polerna. NZ Cancer Society säljer en solkräm med solskyddsfaktor 30, men det finns också andra märken. Dagligen varnas det i medierna under sommarmånaderna; En varning som cyklister bör ta på fullt allvar och vara extra noga med att skydda sig mot solen.






UTRUSTNING, TÄLT/VANDRARHEM/STUGOR
Att ha med campingutrustning, tält och sovsäck, ökar naturligtvis flexibiliteten och oberoendet. Men samtidigt innebär det ytterligare ett antal kilon som skall transporteras uppför backarna. S.k. vild camping är inte tillåten i Nya Zeeland, vilket gör att man ändå måste ta sig till en campingplats och då kan man ju lika gärna välja ett ”backpacker hostel”. 
Till skillnad från exempelvis Australien, där backpacker hostel oftast bara finns på större populära turistorter, hittar man dem strängt taget överallt i Nya Zealand. Även den minsta ort eller samhälle har som regel ett backpacker hostel.  Och om det till äventyrs inte skulle finnas ett hostel kan man vara övertygad om att det finns en pub. Och som man brukar man säga i NZ: ”Finns det en pub, så finns det en bädd.” 
Det är ungefär samma priser på pubhotellen som på backpackers. Dvs. cirka NZ$ 20-30.
Den överlägset största backpacker-organisationen ar Budget Backpacker Hostels –BBH  med drygt 370 anläggningar!
Vidare finns YHA, Svenska turistföreningens systerorganisation med ett 50-tal anläggningar.

CYKELVÄSKOR
Man bör skaffa bra och gärna regntäta cykelväskor. De populäraste märkena är Ortleib och Vaude, men också Agu och Altura är bra väskor. Om man väljer en budgetmodel, kan dessa eventuellt kompletteras med ett regnskydd. Man bör också välja en väska av god kvalitet avsedd att fästas på styret. Här förvarar man kamera, plånbok, pass och andra värdesaker. Den bör ha ett s.k. klickfäste, som gör att den lätt och snabbt kan hakas av när man lämnar cykeln. 
Om man avser att campa bör man  sätta på en s.k. “low rider”, d.v.s. en pakethållare för framgaffeln och hänga på ytterligare två cykelväskor.

Vad ska man packa ner i sina väskor? 
Helst så lite som möjligt, eftersom låg vikt gör stor skillnad på en lång resa i bergiga områden. På internet finns många sidor som presenterar utrustningslisstor för långfärdscykling, alltifrån avancerade expeditioner till enklare långturer. Se Cykelsidan.  
 

VÄGAR OCH TRAFIK.
I likhet med många andra länder privatiserar man ”olönsamma” järnvägar i Nya Zealand. Men även för de nya ägarna är verksamheten ingen lysande affär. Detta medför att järnvägar läggs ner eller är nedläggningshotade, vilket tvingar ut tunga transporter på vägarna, med ökar trafiktäthet som följd. 
Riksvägarna är dessutom nästan undantagslöst tvåfiliga, så det kan stundtals bli ganska trångt. Men dessbättre är det som regel ett väl tilltaget utrymme - ofta en meter eller mer - vid sidan om körbanan med god plats för cyklister (shoulder på eng.) På vissa vägavsnitt, i synnerhet där vägen är spängd ur berget och därmed också mera kostnadskrävande, har vägbyggarna varit snåla och ibland kan det vara magert med plats för cyklister. Då gäller det att ha god koll i backspegeln och hålla ett öga på bakomvarande trafik.
De nyzeeländska trafikmyndigheterna propagerar emellertid mycket aktivt för att bilister skall visa cykeltrafikanter stor hänsyn, vilket de i de allra flesta fall också gör.
Bob Crain, australisk långfärdscyklist och cykelbokförfattare menar, mot bakgrund av stor erfarenhet av de betydligt smalare vägarna och den betydligt tuffare trafiken i norra Australien, att: 
”If two vehicles are going to pass you in opposite directions, my advice is to get of the bitumen altogether and ride on the gravel shoulder untill they are clear. If the rear doggie of the road train (50, 60 meter långa långtradare förf. anm) get out of control it could be far worse for a cyclist than a trip into the gravel.” 
ur “Cycling Northern Australia" av Bob Craine.
Även  om road trains är sällsynta i Nya Zeeland och vägarna som regel bredare och trafiken mindre intensiv, kan det ändå vara på sin plats att ha Bob Craines råd i minnet.



CYKELRUTTER 

Det är lätt att snabbt göra slut på alla användbara superlativer när man skall skildra naturen i Nya Zeeland. För cyklisten blir det sällan varken långtråkigt eller ointressant. Sällan blir vägarna, som så ofta i stora delar av Australien; spikraka och till synes oändliga. 
Naturen i Nya Zeeland är i högsta grad omväxlande: ena minuten vild och dramatisk och i nästa stund känns det som om man cyklar genom en botanisk trädgård. 
Men Nya Zeeland är ett förhållandevis litet land, bara drygt hälften så stort som Sverige, även om avståndet från norr till syd är ungefär lika långt. Trots sin litenhet bör man räkna med en månad för respektive ö, om man skall hinna se sig om, kanske vandra en del och kanske utnyttja möjligheten att paddla kanot. (Många backpacker hostel lånar t. ex. ut kanoter gratis.) 


SYDÖN
Har man bara en månad till sitt förfogande bör man kanske i första hand välja Sydön, trots att dess västra kust kanske är landets regnrikaste del. Men naturen är som vackrast här och dessutom är trafiken mindre intensiv. Man bör veta att endast 25%, en miljon, av Nya Zeelands befolkning bor på Sydön och de flesta av dessa i de större städerna Christchurch (316,224) och Dunedin (107,088).

Om man kommer med färjan från Wellington via Queen Charlotte Sound hamnar man i den pittoreska hamnstaden Picton. Väljer man en västlig rutt kan man fortsätta mot Nelson och den lilla staden Murchison, som anses vara "Whitewater Capital" of Nya Zeeland och ligger vid Buller River och som lär vara södra hemisfärens vattenrikaste flod. Varje sommar, förvandlas Murchison till ett mekka för naturälskare. Staden är populär bland sportfiskare, jägare, bergsklättrare, vandrare, off road-cyklister och kanotister. 
Från Murchison följer man sedan Bullerflodens dalgång via Berlin och Hawkes Crag, där delar av vägen hackats ut för hand ur berget, ner till en av kolkusten huvudstäder Westport.
Inte långt från Westport ligger Denniston, en gång centrum för kolbrytningen i Nya Zeeland och som odödliggjorts av den nyzeeländska författaren och juveleraren(!) Jenny Pattrick genom böckerna "The Denniston Rose" och “Heart of Coal.” 

(I The Dennison Rose skriver hon bl.a: "So, as the brigth new twentieth century arrives and Denniston steams into 1900, proud of its premier position as a coal producer, Henry knows he will stay in Denniston.... 
 ...Denniston is growing and so is the school roll. The Westport Coal company is the largest coal producer in New Zealand, and Denniston the juwel in its crown.")

Idag är Dennison en “spökstad”;  Några förfallna kåkar, lite rostigt järnskrot, delar av den räls på vilket kolet transporterade ner till Westport, en kyrkogård och minnen... 
Minnen som tagits tillvara på ett litet museum i Westport, och som skildrar gruvarbetarnas villkor och det dagliga livet i Dennison.
Westport, en gång en sjudande stad med tiotusentals invånare under kolbrytningens guldålder från mitten av 1800-talet och ända fram till 1960-talet, har idag ca 3500 invånare. 

Om man fortsätter ner utefter västkusten borde nästa uppehåll bli vid de märkliga stenformationerna, de s k “Pannkaksklipporna” – Pancake Rocks  i Punakaiki som ligger vid den vackra kustvägen och som också är en del av Paparoa National Park. 
Här finns naturstigar som kantas av nikaupalmer och gigantiska trädormbunkar.  
Här kan man övernatta på de trevliga Beach Hostel. 

Vidare ner mot Greymouth, västkusten största stad och i likhet med Westport en gång en betydande utskeppningshamn för kol från de näraliggande gruvorna. 
Någon mil norr om Greymouth passerar man den minnessten som rests till minnet av de 19 gruvarbetare som dog vid en olycka näraliggande Strongman-gruvan 1967. 
När man kommer till Greymouth kan man skönja snövita bergstoppar i söder. Det är de nyzeeländska alperna med Aoraki/Mount Cook som högsta topp. 

Från Graymouth kan man fortsätta cykelturen vidare söderut utefter kusten, alternativt kan man via Arthur's Pass som ligger på drygt 2000 meters höjd ta sig över till Christchurch. Men endast de mest vältränade bör ge sig i kast med de branta stigningarna över alptopparna.
Söderut passerar man Franz Josef och Foxglaciärerna. (Fox lär  en av fyra glaciärer i världen där man kan stå i tempererad regnskog och betrakta en glaciär.) 
På vägen dit passerar man bl.a. Hokitika, som varje år har en mycket välbesökt matfestival med inriktning på vilt, Hokitika Wildfoods Festival. Staden är också känd som “the Jade City.”

Den stora utmaningen för en cyklist kommer när man skall över den sydvästra delen av de nyzeeländska alperna med avslutning över Haast Pass. Det är långa och många backar och en del cykelturister väljer att ta buss ner till Wanaka eller Queenstown. Queenstown är kanske Sydöns mest populära turiststad och här bör man kanske stanna ett par dar och göra dagsturer i omgivningarna eller ta buss upp till det vackra Milford Sound, alternativt cykla dit även om man då får cykla samma väg tillbaka.
Strax norr om Queenstown ligger den lilla guldgrävarstaden Arrowtown. Man fann guld i Arrow River på 1860-talet. Numera besöker tusentals turister årligen denna “uppvisningsstad”, där ett 60-tal ursprungliga byggnader restaurerats och det är tätt mellan kaféer och souvenirbutiker.

Söderut fortsätter man på riksväg 6 och kan så göra ända ner till Invercargill. En något annorlunda och spännande vägval är emellertid att vika av västerut vid Five Rivers och följa riksväg 97 till Mossburn. Mossburn har ingen järnväg med väl ett järnvägshotell – Railway Hotel. Från Mossburn fortsätter man sedan söderut till Otautau, en liten landsortsstad med ca 700 invånare, några butiker, en take-a-way och ett litet backpacker hostel, Harbison hostel.
I närheten ligger Tuatapere Hump Ridge Track, en populär vandringsled som passerar genom några av landets mest vilda områden och genom delar av Fiordland National Park längs med alpryggar genom Maori land utmed dalar och längs sydkustens öde vindpinade stränder.

Från Otautau ner mot Invercargill cyklar man genom Southlands mustigt gröna och böljande slättlandskap.  Mitt invid en vägkorsning vid Gropers Bush ligger kanske världens minsta ännu aktiva bibliotek – Gropers Bush Public Library. En litet hus inte större än en kolonistuga och öppet en gång i månaden! 

FÖRST MAORIERNA, SEDAN SÄLJÄGARNA
Det var i slutet av 1700-talet som européerna kom till Sydöns södra kust. Det var först säljägare men något senare anlände också valfångarna. Maorierna hade kommit drygt 600 år tidigare lockade av det goda fisket. De slog sig ner i nuvarande Bluff , som är NZ sydligaste udde cirka 3 mil söder om Invercargill.
Från Bluff är det mycket populärt att ta båten över Foveaux Sund till Stewart Island/Rakiura. Överfärden tar ca en timme och kostar närmare 50 dollar.

Invercargill är tillsammans med Dunedin, som ligger drygt 20 mil norr om, påverkade av sina skotska rötter. Säckpipor, kilt och rullande r. Dunedins stolthet är rugbylaget Highlanders.
Det var i mitten av 1800 som drygt 200 skottar kastade ankar i Otagoviken och gjorde anspråk på det område som idag är Dunedin.
Namnet kommer från Dùn Èideann, det skotsk-gaeliska namnet för Edinburgh. 
När man cyklar från Invercargill mot Dunedin kan man välja två olika vägar; antingen Riksväg 1 via Gore, Clinton och Balclutha eller utefter utefter kusten eller längs väg 92. Den sistnämnda vägen är förvisso längre men är en del av “ Southern Scenic route” och är mycket populär bland cykelturister. Området heter the Catlins och här kan man få se såväl sjölejon som pälssälar, sjöelefanter och delfiner.  
Bortsett från infarten till Dunedin, som är inramad av höga berg, är det mest slätåkning utmed hela ostkusten. Norr om Omaru cyklar man utefter Canterbury Plain, ett slättland som sträcker sig från the Southern Alps i väster upp till Christchurch. 
Christchurchs omgivningar lämpar sig väl för cykelturer. Inte minst för off-road-cyklister. Omgivningarna genomkorsas av vandringsleder, som också är tillgängliga för mtb-cyklister. 

Akaroa och Le Race
I mars varje går den stora cykeltävlingen “Le Race” med start i Christchurch och mål i Akaroa och som samlar drygt 1500 deltagare. Mest amatörer med även elitcyklister.
Sträckan är 85 kilometer och går genom ett hissnande vackert landskap över höga berg och genom floddalar via Little River och Duvauchelle till Akaroa ute vid spetsen av Bankshalvön vackert belägen utmed French Bay. 
Akaroa är inte bara en enastående vacker plats utan också New Zeelands mest franska stad och där gatorna har franska namn; Rue Lavaud, Rue Jolie, Rue Balgurie.

Den var under slutet av 1800 och början av 1900-talet en plats där valfångstfartygen ankrade upp och där valkokerier var storindustri. 
Den förste fransmannen som anlände till Banks Peninsula och Akaroa var valfångstkaptenen Jean Langlois. Han köpte en stycke land från maorierna. (Detta var redan 1838, alltså innan britterna proklamerat NZ som brittisk koloni.) 
Jean Langlois drog till Frankrike men återvände två år senare med ett åttiotal kolonister för att proklamera New Zealand som fransk koloni och hissa trikoloren över Akaroa. 
Dessvärre hade britterna fått nys om saken och bara en knapp vecka innan Langlois och hans kolonister dök upp hade, i februari 1840, överenskommelsen med maorierna om brittisk överhöghet över de Nyzeeländska öarna undertecknats – det s.k. " Treaty of  Waitangi." Och som det står i historieböckerna: 
 "Dreams of French dominion over the whole of New Zealand evaporated overnight." 
Hursomhelst. Fransmännen som kom slog sig ner i Akaroa och de franska inflytandet har gett staden sin prägel och en gång om året, under “Le Race”, vajar Trikoloren på de flesta flaggstängerna i Akaroa. 
(www.akaroa.com) 




NORDÖN
Nordön har ett omväxlande landskap, böljande kullar som avlöses av  höglandsnatur. Det är gott om berg och i Nya Zealand brukar man säga att Sydön har mer berg att titta på medan Nordön har fler berg att cykla uppför.
Om man anländer till Auckland kan det kanske vara lämpligt att inleda sin cykeltur med att utforska regionen Northland, norr om miljonstaden.

Northland betraktas som nationens vagga eftersom ett av landets första europeiska nybyggarsamhällen bildades där. Platsen fick heta Kororareka efter en havsvik med samma namn. Numera kallas orten Russel och är en lugn och idyllisk småstad och ligger i den del av Northland som kallas Bay of Islands. 
Om man inte vill tampas med den intensiva stadstrafiken i Auckland, kan man i likhet med många andra cykelturister ta lokaltåget några mil norrut. Maxx Regional Transport ansvarar för lokaltrafiken och tar en dollar för cykeln och vill helst att man undviker att åka under rusningstrafik. 
Twin Coast Discovery Highway är det samlande namnet för riksvägarna i Northland som tar resenären utefter både väst- och ostkusten och går ända upp till Cape Reinga, nordspetsen av Nordön. 
Russell, Opua, Paihia, Waitangi och Kerikeri är städer i det område som heter Bay of Islands och är ett av de populäraste turistmålen i Nya Zeeland. Om man bara har några veckor, kan det kanske räcka att koncentrera sin cykling till just Northland. 

AUCKLAND OCH SÖDERUT
Att välja tåget blir en nödvändighet om och när man skall bege sig söderut. Riksväg 1 söderut är motorväg ett antal mil, på vilken det är förbjudet att cykla, och det är knepigt att hitta alternativa vägar. Att ta tåget till Papatoetoe eller Papakura är en bra lösning. Från Britomart Train Station eller Newmarket i centrala Auckland tar det ca 30 min till Papatoetoe och knappt en timma till Papakura med tåg.

Vill man sedan undvika den hårt trafikerade att Riksväg 1, kan man välja vägen ner mot det lilla samhället Glen Murray, knappt 70 kilometer söder om Papakura. Byn består av en handfull kåkar och en liten bensinmack, som lär ha livsmedel men inte öppen särskilt ofta. Här ligger också Ewe Dream'Inn. Ett trevligt hostel inrymt i en liten villa och med en fantastisk utsikt över odlingslandskapet. 
Härifrån kan man cykla vidare antingen österut mot Hamilton eller fortsätta mot kusten ner till Raglan. En dagsetapp, ca 75 km söderut, ligger de berömda  Waitomogrottorna 

Härifrån har man sedan två alternativ; antingen fortsätter man utefter kusten ner till det lilla samhället Mokau (Palm House Backpackers) och vidare ner mot New Plymouth och Egmont National Park och kanske bestiger Taranakivulkanen, eller öster ut från Te Kuiti längs Riksväg 30 mot Tauposjön och Rotorua. 
Från New Plymouth kan man fortsätta utefter kusten på “Surf Highway 45” mellan New Plymouth och Hawera.
Väljer man att cykla öster om Taranaki till Stratford  kan man fortsätta “Forgotten World Highway” – Riksväg 43 till Taumarunui och mot Lake Taupo.

AUCKLAND OCH ÖSTERUT.
Om man väljer att lämna Auckland österut mot  Coromandelhalvön och ner mot Bay of Plenty och Hawkes Bay utefter Nordöns ostkust kan man välja att först ta tåget ner till Papakura och där ta Clevedon Rd mot Clevedon och kustvägen utmed Haurakibukten. Alternativt cykla  ut från Auckland via Remuera Rd mot förstäderna Ellerslie och Panmure till Whitford och vidare mot Clevedon och här ansluta till Pacific Coast Highway. 
Lämplig övernattning finns vid Orere Point ca 75 km från Auckland. Motorcampingen där erbjuder övernattning i husvagn för ca 30 dollar, med plats för två. Man kan även hyra stugor.
Söderut följer man den flacka kustvägen ner mot Miranda och Riksväg 25 till den gamla guldgrävarstaden Thames i södra delen av Coromandelhalvön. 
Sunkist International och Gateway vandrarhem erbjuder bra övernattnings-möjligheter. Här kan man också få information om de många vandringsleder som finns i stadens omgivningar.
Från Thames kan man nu ta en genväg förbi halvön ut mot kusten och Bay of Plenty. Ett bättre alternativ är emellertid att i stället fortsätta norrut till Coromandel Town och vidare upp till halvöns norra udde Cape Colville.  Möjligheter till övernattning finns på flera ställen utmed rutten. Efter Colville ner mot Port Charles och vidare ner utefter Waikawaubukten är det huvudsakligen grusväg, som kan vara svår att forcera med cykel. Rådfråga lokalbefolkningen beträffande framkomligheten.

Så småningom fortsätter man Pacific Coast Highway mot Whitianga vid Mercury Bay och ner mot Bay of Plenty. 
Pacific Coast Highway, som började norr om Clevedon, fortsätter sedan hela vägen ner till Napier/Hastings vid Hawkes Bay.
Vindarna utmed denna del av ön brukar som regel vara nord eller nordostliga, medan de längre söderut kan vara mer av växlande natur.
Terrängen efter kusten är kuperad med en del backar, men rikligt med sevärdheter och tätt mellan vandrarhemmen gör att man kan välja något kortare dagsetapper.
Vandrarhemmet On the Beach i Whitianga lånar ut kanoter till sina gäster. Man kan då utforska Mercury Bay och paddla ner till populära Hahei och Hot Water Beach. 
Söderut cyklar man genom regnskog och längs med vingårdar och vida betesmarker ner till Tauranga och Mt Manganui med sina vita stränder. Strax söderut ligger Te Puke, som är centrum för odling av kiwifrukten.
Från Tauranga kan man fortsätta Pacific Coast Highway och följa kusten ner mot Hawkes Bay till Napier/Hastings, som anses vara landets varmaste del med flest soltimmar.
Om man i stället väljer att fortsätta mot ön centrala delar och mot turiststaden framför andra Rotorua, kan man välja Tauranga Direct Rd d.v.s. Riksväg 33 eller via Te Puke och Riksväg 36. Den förstnämnda är något kortare.  

OFF-ROAD-CYKLING
Att cykla mountain bike är stort i Nya Zeeland och på många håll finns speciella rutter iordninggjorda. Ofta följer man med en grupp med ledare och betalar ett paketpris för guidning, transporter och utrustning.
Lite speciellt är att bli forslad upp på en topp med cykeln och så i susande slängar ta sig ner för branten på cykel. Detta äventyr erbjuds på flera ställen i landet exempelvis i Christchurch och runt Queenstown. 
Lake Taupo – Rotorua: Att cykla är ett bra sätt att ta sig runt i omgivningarna kring staden Rotorua och Lake Taupo mitt på Nordön. Myndigheterna uppmuntrar till cykling och på turistbyrån kan man få tag i gratisbroschyren Cycling Around Lake Taupo, som innehåller många förslag på utflykter på cykel. 
Man ordnar också ett par stora cykellopp med Taupo som utgångspunkt. Det finns cykelbanor längs Lake Taupo så man kan ostört njuta av vyn över sjön utan att oroa sig för trafiken. Cyklar finns att hyra på flera av vandrarhemmen.
Whakarewarea State Forest utanför Rotorua med tät redwoodskog kan visa upp några av de bästa cykellederna i landet. I skogarna finns ett tiotal olika leder i första hand lämpade för mountainbiking. Uthyrning av cyklar finns på flera ställen i Rotorua.

Tongariro National Park: I Tongariro National Park finns några av de bästa mountainbike-lederna i landet. Dit hör den s.k. 42nd Travers på 46 km genom Tongariro Forest och  Fishers Track, en sträcka på 21 km. 
Great Barrier Island: Hauraki Bay utanför Auckland är som gjort för cykling med terrängcykel eller mountain bike. Det är lite trafik, naturen är kuperad och vägarna ofta grusvägar. Det finns cykeluthyrning och arrangörer av cykelturer på ön. 
Clyde Alexandra Riverside Track: Att cykla längs vägar med liten trafik är en populär sysselsättning  och med staden Alexandra, Otago, som utgångspunkt finns ett par rutter. Turistbyråerna i området har broschyrer och kartor.
En av de lättaste lederna är Clyde Alexandra Riverside Track. Den gjordes i ordning under 1999. 
Mer spännande är Otago Central Rail Trail, som man kan cykla, vandra eller rida hela eller delar av sträckan. Leden går mellan Clyde och Middlemarch och följer en järnväg från 1907 som anlades för att ge orterna på guldfälten förbindelse med omvärlden. Tågtrafiken upphörde 1990 på den 150 långa sträckan mellan Clyde och Middlemarch. DOC såg chansen att anlägga en led som skulle passa för såväl cyklister, vandrare som ryttare, rev upp rälsen och öppnade rutten. Tunnlar och viadukter finns kvar, det finns inga branta partier och utsikten är fin. Man kan starta från båda hållen. Det kan vara idé att ta med ficklampa för det blir väldigt mörkt i vissa tunnlar. Man kan hyra cyklar i Alexandra. Läs mer på www.otagocentralrailtrail.co.nz.





KARTOR:
New Zealand – Compact Travellers Atlas, utgiven av Kiwimaps är en utmärkt vägatlas spiralbunden i B5-storlek, lagom stor för att få plats i en styrväska. Den omfattar drygt 50 sidor inkluderat då ett antal stadskartor och ett omfattande index.
Samma gäller också för Hema New Zealand Handy Atlas
De beställas från:
Stanford Books i England (www.stanfords.co.uk)
Products From New Zealand: (http://productsfromnz.com/browse_3018)

Dessutom kan man få alldeles utmärkta vägkartor från New Zealand Automobile Association,  AA (www.aa.co.nz/Pages/default.aspx) och från de många informationscentra som finns runtom i landet. 
 
BUSSTRANSPORT.
Som en följd av olika omständigheter kan det ibland vara lämpligt att ta buss. De flesta rikstäckande bussbolagen har som policy att ta med cyklar i mån av plats. Oftast brukar detta lösa sig när man bokar biljett och då gör klart att man också har en cykel som ska med.
Kiwi Expirence: www.kiwiexperience.com/
Magic bus: www.magicbus.co.nz/
Atomic Shuttles, trafikerar huvudsakligen Sydön: www.atomictravel.co.nz/
De har plats för två cyklar på de flesta av sina linjer. På linjerna utefter västkusten kan de ta upp till fem cyklar.




ANVÄNDBARA INTERNETADRESSER:
Niklas Ingvar Nilsson Cykeltips.
Bobike utrustningssida.
Utsidans cykeltips.
Cykelturist.

PÅ ENGELSKA:
Ken Kifer’s utrustningsförslag. 
Sheldon Brown. 
Adam K Cycling site:
Om däck m.m.

OM CYKLING PÅ NYA ZEELAND:
Hoogie’s Cycletouring: 
Bike New Zealand.
New Zealand Cycling guide.
Project New Zealand. 
New Zealand Trip report. 
NZ Cycling page. 



ANDRA CYKELLÄNKAR:
Airline Baggage Regulation.
Bilder på massor av utrustade långfärdscyklar.


BÖCKER:
Lone Traveller: One Woman, Two Wheels and the World  av Anne Mustoe finns på bibliotek. To Anne Mustoe homepage.
A Long Cloud Ride av Josie Dew 
Cold Beer and Crocodiles: A Bicycle Journey into Australia av Roff Martin Smith finns på bibliotek
Boomerang Road: A Pedalling Pom's Australian Odyssey av Quentin van Marle 



Vill man läsa om emigrationen från Skandinavien till Nya Zeeland kan man antingen klicka här eller gå in på http://www.teara.govt.nz/  och söka sig vidare därifrån.
För att läsa om svenskarna som emigrerade till Nya Zeeland kan man söka boken: Svenskarna i Nya Zeeland (The Swedes in New Zealand : the Swedish emigration to New Zealand until 1940 : den svenska utvandringen till Nya Zeeland fram till 1940)  av tidigare ambassadören Sten Aminoff. 
Den lär finnas på närmare ett 30-tal bibliotek runt om i landet.http://www.paradise-press.co.nz/ppguides.htmlhttp://www.stanfords.co.ukhttp://neuseeland-per-rad.dehttps://www.bbh.co.nz/https://www.bbh.co.nz/http://www.bicyclerentals.co.nz/http://www.bikeaccess.net/bikeaccess/Default.cfm?Indexhttp://www.cycle-helmets.com/zealand_helmets.htmlhttp://www.cycle-helmets.com/zealand_helmets.htmlhttp://www.peterwhitecycles.com/fitting.htmhttp://www.frilufts.se/uppsala/tips/mtb/touringcykling.htmlCYKELSIDAN.htmlhttp://www.can.org.nz/http://www.cancernz.org.nz/http://www.cancernz.org.nz/http://www.bbh.co.nz/default.aspxhttp://www.bbh.co.nz/default.aspxhttp://www.yha.co.nz/defaultCYKELSIDAN.htmlhttp://en.wikipedia.org/wiki/Murchison,_New_Zealandhttp://en.wikipedia.org/wiki/Whitewaterhttp://en.wikipedia.org/wiki/Westport,_New_Zealandhttp://www.bookcouncil.org.nz/writers/pattrickjenny.htmlhttp://www.punakaiki.co.nz/http://www.natureandco.com/land_and_wildlife/national_parks/paparoa/idx-paparoa.php3http://en.wikipedia.org/wiki/Greymouthhttp://en.wikipedia.org/wiki/Mount_Cookhttp://en.wikipedia.org/wiki/Arthur's_Passhttp://en.wikipedia.org/wiki/Hokitika,_New_Zealandhttp://en.wikipedia.org/wiki/D%C3%B9n_%C3%88ideannhttp://www.teara.govt.nz/1966/A/AkaroaFrenchSettlementAt/AkaroaFrenchSettlementAt/enhttp://www.akaroa.comhttp://www.northlandnz.com/http://www.teara.govt.nz/1966/K/Kororareka/Kororareka/enhttp://en.wikipedia.org/wiki/Kororarekahttp://www.maxx.co.nz/http://www.maxx.co.nz/http://www.newzealand.com/travel/destinations/national-parks/egmont/egmont.cfmhttp://www.coromandelfun.co.nz/thames.htmlhttp://www.otagocentralrailtrail.co.nzhttp://www.stanfords.co.ukhttp://productsfromnz.com/browse_3018http://www.aa.co.nz/Pages/default.aspxhttp://www.kiwiexperience.com/http://www.magicbus.co.nzhttp://www.atomictravel.co.nz/http://www.frilufts.se/uppsala/tips/mtb/touringcykling.htmlhttp://home.swipnet.se/bobike/i_utrust.html#tophttp://www.utsidan.se/http://www.cykelturist.com/tipsen/http://www.cykelturist.com/tipsen/http://sheldonbrown.com/http://www.adamk.ca/links.htmlhttp://www.downtheroad.org/Equipment/Bike_Parts/Touring_Tires.htmhttp://www.hoogie.co.nz/http://www.bikenz.org.nz/Article.aspx?ID=689http://www.geocities.com/glenn_ord/nzbikeguide.htmlhttp://www.duotribe.com/projectnz/http://www.webfoot.com/travel/trip/trip.nz.htmlhttp://www.cyclenewzealand.com/nzinfo.htmlhttp://www.ibike.org/encouragement/travel/bagregs.htmhttp://www.pbase.com/canyonlands/fullyloadedhttp://www.amazon.co.uk/s/ref=nb_ss_w_h_/026-6896735-4104418?url=search-alias%3Daps&field-keywords=Anne+Mustoe&x=14&y=24http://www.annemustoe.co.uk/http://www.amazon.co.uk/exec/obidos/search-handle-url/026-1601396-7338017?%5Fencoding=UTF8&search-type=ss&index=books-uk&field-author=Josie%20Dewhttp://www.amazon.co.uk/exec/obidos/search-handle-url/026-1601396-7338017?%5Fencoding=UTF8&search-type=ss&index=books-uk&field-author=Quentin%20van%20Marlehttp://www.amazon.co.uk/exec/obidos/search-handle-url/026-1601396-7338017?%5Fencoding=UTF8&search-type=ss&index=books-uk&field-author=Quentin%20van%20Marlehttp://www.teara.govt.nz/NewZealanders/NewZealandPeoples/Scandinavians/2/enhttp://www.teara.govt.nzshapeimage_6_link_0shapeimage_6_link_1shapeimage_6_link_2shapeimage_6_link_3shapeimage_6_link_4shapeimage_6_link_5shapeimage_6_link_6shapeimage_6_link_7shapeimage_6_link_8shapeimage_6_link_9shapeimage_6_link_10shapeimage_6_link_11shapeimage_6_link_12shapeimage_6_link_13shapeimage_6_link_14shapeimage_6_link_15shapeimage_6_link_16shapeimage_6_link_17shapeimage_6_link_18shapeimage_6_link_19shapeimage_6_link_20shapeimage_6_link_21shapeimage_6_link_22shapeimage_6_link_23shapeimage_6_link_24shapeimage_6_link_25shapeimage_6_link_26shapeimage_6_link_27shapeimage_6_link_28shapeimage_6_link_29shapeimage_6_link_30shapeimage_6_link_31shapeimage_6_link_32shapeimage_6_link_33shapeimage_6_link_34shapeimage_6_link_35shapeimage_6_link_36shapeimage_6_link_37shapeimage_6_link_38shapeimage_6_link_39shapeimage_6_link_40shapeimage_6_link_41shapeimage_6_link_42shapeimage_6_link_43shapeimage_6_link_44shapeimage_6_link_45shapeimage_6_link_46shapeimage_6_link_47shapeimage_6_link_48shapeimage_6_link_49shapeimage_6_link_50shapeimage_6_link_51shapeimage_6_link_52shapeimage_6_link_53shapeimage_6_link_54shapeimage_6_link_55shapeimage_6_link_56shapeimage_6_link_57shapeimage_6_link_58shapeimage_6_link_59shapeimage_6_link_60shapeimage_6_link_61shapeimage_6_link_62shapeimage_6_link_63shapeimage_6_link_64shapeimage_6_link_65shapeimage_6_link_66shapeimage_6_link_67shapeimage_6_link_68