På följande sidor kan du läsa om Janne Malmbergs och min cykeltur i Södra Indien under ca tre månader mellan november 2008 och februari 2009.

Det mesta av materialet är hämtat från RYDINGS PLANETs Nyhetsblogg och dagboksanteckningar.

Ghita Metha

KRIG I MUMBAI!

RESAN BÖRJAR!                    

KLICKA HÄR FÖR ATT LÄSA FORTSÄTTNINGEN

TO PAGE 2

TILLBAKA TILL BÖRJAN PÅ SIDAN

Per J. Andersson 
har skrivit ett flertal böcker och massor av intressanta artiklar om Indien.  Följ hans informationsrika och välgjorda blogg här.http://per-j-andersson.blogspot.com/http://per-j-andersson.blogspot.com/http://per-j-andersson.blogspot.com/http://per-j-andersson.blogspot.com/http://per-j-andersson.blogspot.com/http://per-j-andersson.blogspot.com/shapeimage_2_link_0shapeimage_2_link_1shapeimage_2_link_2shapeimage_2_link_3shapeimage_2_link_4
 Photo Gallery
SOUTH INDIAPhoto_Gallery.htmlPhoto_Gallery.htmlSouth_India_photos.htmlshapeimage_3_link_0shapeimage_3_link_1
Photo Gallery
SOUTH INDIASouth_India_photos.htmlshapeimage_4_link_0

Självklar läsning för indienresenären.

Klicka här!

INDIEN. NUhttp://www.indien.nu/

Friday, November 14, 2008

INDIENKARTA


Som framgår av kartan ovan kommer vi att ta tåget från Bombay ner till Madras (Chennai) huvudstad i Tamil Nandu med drygt 4 miljoner invånare.

Skälet till att vi inte påbörjar cyklingen redan från Bombay söderut mot Goa och Kerala för att avsluta i Madras, beror på ett antal omständigheter: Dels får vi inledningsvis en relativ lätt cykling med mycket slätåkning , vilket gör att man hinner anpassa sig både till värmen och en annorlunda kultur och dels slipper vi att, sett över hela sträckan, få så lång cykling i sydlig riktning; det är som regel både tröttande och jobbigt att cykla med solen rakt i ansiktet.

Tågresan från Bombay till Madras tar drygt ett dygn och den sammanlagda distansen på cykel kommer att bli sisådär 3000 km.




Monday, November 17, 2008

DET FÖRÄNDRADE INDIEN


Alltsedan självständigheten 1949 har utvecklingen i Indien beskrivits på många sätt alltifrån de mer antropologiska beskrivningarna på 1950-talet till de sociala skildringar som dominerade under 60 och 70-talen med böcker som Folke Isakssons "Har Indien en chans?" från 1969, Gunnar Fredrikssons "Indien - tragedi eller revolution" från samma år och nobelpristagen V.S. Naipauls Ett land i mörker utgiven 1973. Han har också skrivit  Indien - Raseri & Revolt, (India - A Million Mutinies Now) från 1990 och i baksidestexten av den svenska upplagan skriver man: ”Naipauls Indienreportage är journalistik av bästa märke; lyhört genomfört, klokt resonerande, trovärdigt.”


Under 80-talet och fram till idag dominerar reseskildringar och turistguider såsom Rolf Grönblom med Indien "i ett nötskal" : liten uppslagsbok för resenärer från 2004 och Per J.Anderssons Indien : Elefanten som började dansa utgiven 2007.


Under de senaste åren har det också kommit alltfler böcker som beskriver "det Indiska undret" och skildrar den ekonomiska utvecklingen, inte sällan utifrån ett nyliberalt perspektiv, med böcker typ Anna Kinberg Batras Indien - från stackare till stormakt utgiven på Timbro 2005.

Det är ingen som betvivlar den ekonomiska utvecklingen såsom den statistiskt beskrivs med en årlig tillväxt på uppemot 10 procent.

Men som Per J. Andersson skriver i en artikel som svar på en kritik mot en av hans böcker att bakom varje bild finns en motbild.


Till detta återkommer jag inom kort.

(Missa inte Per J. Anderssons blogg. Den är ett måste för varje Indien-resenär.)



Tuesday, November 18, 2008

OM DET MODERNA INDIEN


I Anna Kinberg Batras Indien – Från stackare till stormakt, lotsas läsaren genom ett smidigt urval av påståenden och citat fram till det som boken avser bevisa, nämligen Det indiska undret är kapitalismens triumf!

Jag emellertid tillräckligt konspirationsteoretiskt lagd för att inbilla mig att den utveckling som Indien genomgått under de senaste 60 åren till stor del har andra orsaker; alltifrån demonteringen och inkorporeringen av de gamla furstestaterna som ett uttryck för det gamla Indien till dagens moderna och ekonomiskt expansiva Indien.


Så här skaldar Olle Strandberg i Tigerland och Söderhav om det sönderfallande feodala Indien:

den Vita Bok som skildrar denna process och framlades inför det indiska parlamentet utgör en fascinerande social revolutionshistoria.

Det är Indiens farväl till Tusen och en natt, det är berättelsen om de lysande maharajornas avtåg.

Före reformen fanns det 562 furstestater, vilka representerade 2/5 av hela Indiens areal och 80 miljoner människor, d.v.s. ¼ av landets befolkning. Staternas storlek varierade från jätteriken som Hyderabad med ett invånarantal på nära 15 miljoner till små Liliput-stater på ett par kvadratkilometer – (den minsta staten hade 1945 27 invånare, men man väntade ett par till).

Och fortsätter längre fram:

Och fursten var allhärskande, han bestämde över sina undersåtars liv och död, över frihet och slaveri.

Det var en underlig kavalkad, som nu försvann ut sina furstendömens hävder: magnifika och grymma despoter med rovfågelsprofiler, helgon och sadister, miljardärer och trashankar, asketer och snuskhumrar. Där fanns maharajor som ansåg sig härstamma direkt från solen eller månen, andra var ättlingar till guden Krishna eller kaliferna från Bagdad och några var helt enkelt rovriddare, som med våld annekterat ett stycke av Indien jord. Somliga var specialister på svensk gymnastik och hade höga akademiska examina andra kunde varken läsa eller skriva. Deras personliga förmögenhet växlade mellan oändligheten och noll.


Det finns de som menar att stora delar av befolkningen fortfarande är underkastade ett feodalt system och det är väl fortfarande i hög grad så att befolkningens ekonomi växlar mellan oändligheten och noll.

Så här säger indiska arkitekten, författaren och Booker pristagaren Arunhati Roy i en intervju beträffande s.k. ”free trade”:

We have a feudal society whose feudalism has just been reinforced by all of this.

Hela intervjun kan läsas här!

Jag återkommer inom kort till andra uttryck att skildra det moderna Indiens framväxt.




Thursday, November 20, 2008

OM DET MODERNA INDIEN 2



1998 beskrev Gita Metha utvecklingen i den av hennes böcker som blivit mest uppmärksam utanför Indien: Klättra och kana - en personlig skildring av det moderna Indien (Snakes and Ladders på engelska, min anm.), på följande sätt och under rubriken Nya pengar:


Den som betvivlar att Indien håller på att förändras borde ta sig en snabbtitt på våra städer, som är den nya och starkt expanderande urbana medelklassens hemvist.

Hela familjer i färgglada syntetkläder tränger ihop sig på vespor körda av män med pomaderat hår, iförda solglasögon och terylenbyxor och ett slags spetsiga mockaskor som förr brukade kallas bordellkrypare.

Högre upp i näringskedjan finner man guldklockor, tyska bilar, italienska kläder, segelbåtar och flygplan, Cristal och Dom Perignon, stora familjer som beställer bord på de dyraste restaurangerna och diskoteken. Mängder av kaviar som lämnas orörd och ligger och stelnar i en massa Lalique-skålar anger den nya indiska inställningen. Har du pengar så visa det.

Förr brukade det vara så att den som hade pengar dolde det. Vi var ett fattigt land, och självförsakelse var lika med solidaritet.

(En recention av boken av Tomas Löfström kan du hitta här.)


Så här skriver ABC-News i maj 2008:

The middle and upper class in India is now almost as large as the entire population of the United States. They have never been richer and they have never been more demanding about what they want, from bars and clubs to luxury brands like Armani, which is entering India.



Och så här uttrycker Arundhati Roy sig i samband med, den här på bloggen tidigare nämnda, intervjun med Amy Goodman:


AMY GOODMAN: President Bush speaking in India. Arundhati Roy, your response?


ARUNDHATI ROY: Well, look, let’s not forget that this whole call to the free market started in the late 19th century in India. You know, that was what colonialism was all about. They kept using the words “free market.” And we know how free the free market is. Today, India has—I mean, after 15 years of economic liberalization, we have more than half of the world’s malnutritioned children. We have an economy where the differences between the rich and the poor, which have always been huge, has increased enormously




Arundhati Roy slog igenom med romanen The God of Small Things i början av 90-talet och 1997 tilldelades hon den prestigetyngda Bookerpriset. Boken finns i svensk översättning – De små tingen gud och dessutom finns på svenska Den oändliga rättvisans matematik (2003) och Författare räknar inte röster (2004).

Du kan läsa mer om Arundhati Roy på Wikipeda (engelska)

Du kan också läsa en lång intervju med författaren på magazinet The Progressives hemsida.




Saturday, November 22, 2008

OM DET MODERNA INDIEN 3


Ett annat sätt att beskriva utvecklingen i Indien har jag hittat på hemsidan för den utmärkta tidskriften Sydasien (klicka här) som förvisso använt Wikipedia som källa. Under rubriken Moderna Indien skriver man följande:


Sedan självständigheten har landets befolkning ökat med 250%, och befolkningen i städerna har ökat med 500%. Inte mindre än 35% av befolkningen lever idag under den av FN angivna gränsen för fattigdom. Omkring 75% lever i stort sett utanför kontantekonomin, medan en modern medelklass, med möjlighet att köpa bil, privat sjukvård, TV o.dyl., uppgick i början av 2000-talet till runt 200 miljoner människor. Till och med i landets rikaste stad, Mumbai, lever nästan halva befolkningen i slum. Indien har precis som grannen Kina inga tidszoner utan samma tid i hela landet, 4,5 timmars skillnad från svensk normaltid.

Indien har idag (2006) en tillväxt på ca 10%. Först var det de rika som för 10-15 år sedan såg en starkt förbättrad ekonomi. Sedan följde medelklassen och nu även stora delar av de lägre skikten. Enligt vissa experter kommer Kina och Indien att passera USA som ekonomier om 30 till 40 år. Indien planerar att skicka egna rymdraketer till Månen (genomfördes i november -08, min anm.) och Mars och har redan skickat upp egentillverkade satelliter.





Sunday, November 23, 2008

LANDVETTER f.v.b. BOMBAY


Idag är det är söndagen den 23:e november och klockan är tjugo över elva på förmiddagen och vi har just checkat in. Som vanligt gick det smidigt med cyklarna hos Finnair.

Man är ju osäker på huruvida bagageregler ändrats,och jag hade en irriterande misstanke om att vi eventuellt skulle behöva betala; läste nämligen i går kväll på Finnars hemsida angående regler för sportredskap och fann då att man för cyklar tar ut 80 euro på resor till Asien.Blev lite förbryllad, då jag tidigare aldrig ha behövt betala, då ju cykeln med kartong sällan väger över de stipulerade 20 kilona. (Det är egentligen bara på Spannair jag har varit tvungen betala.) De flesta flygbolag (bortsett från lågprisflyget) har generösa regler i alla fall när det gäller cyklar.

Nu antar jag att den information som finns på Finnars hemsida gäller när man förrutom cykeln har ett bagage på 20 kilo. Jag vet inte.

Hur som helst gick det förvånansvärt smidigt och just nu sitter Janne och jag i avgångshallen efter att vederbörligen blivit genomsökta av securitasgänget.

Om halvannan timma går flyget till Helsingfors och klockan halv fem i morgon Bombay-tid är vi framme. (I Bombay är klockan nu omkring fyra på eftermiddagen.)


Jag hoppas kunna komma med en kort rapport från Bombay i morgon.

Nu är det dags för kaffe, säger Janne.


Hälsningar

Janne & Leif

P.S. Vi behövde alltså inte betala för cyklarna, om detta inte framgått av texten ovan. D.S.




Tuesday, November 25, 2008

GOOD MORNING SWEDEN


Bombay, måndag förmiddag.

Man brukar säga att Inka-folket kunde bygga murar så väl tillspassade att man knappt fick in ett knivblad mellan stenarna. Detta gäller också trafiken i Bombay. Intensiv, tät, bolmande och skränig. Resan in från flygplatsen till New Bengal Hotel i närheten av Victoria station tog ett par timmar. Heta timmar. Kvicksilvret hoppade upp över till 30 grader.


Resan från Sverige och Landvetter till Helsingfors utvecklades snabbt till att bli en evig väntan trots att incheckningen gick snabbt och smidigt.

Redan i Göteborg fick vi beskedet att det var kaos i Helsingfors och hela södra Finland. Snökaos! Och full storm! Flygplatsen Vanta var stängd för all trafik, meddelades och då såg det verkligen dystert ut.

Efter ett par timmars väntan fick vi dock beskedet att man skulle göra ett försök att landa i Helsingfors. Försök! Häpp!

Landningen blev ett vinglande äventyr och utan sikt i snögloppen och i kamp mot starka kastbyar lyckades piloten landa planet.

-Inte ens en studs, sa en gubbe som skulle vidare till till Bangkok.


Janne och jag funderade på hur vi skulle tillbringa de två timmar vi hade fram till att flyget till Bombay skulle avgå.

-Jag har talböcker med mig, tröstade sig Janne. Själv har jag lite John Coltrane i min mp3-spelare att ockupera väntan med. Två timmar, det ska nog gå...


Tiden gick.  Snöstormen höll i sig och snön stod tät som en vitkalkad vägg. Vi började misströsta och siktade in oss på övernattning i Helsinki och ombokning av hotell i Bombay och spekulerade vilka övriga konsekvenser detta skulle få, när det plötsligt signalerades för start. Då hade de två timmarna till slut blivit sex (6)!


Så i stället för övernattning i Finland och ankomst i arla morgonstund (04.30) var vi framme i Bombay först mitt på dagen.

Vi valde en s.k. pre-paid taxi och betalade ca 500 rupies för transporten. Taxin var en liten sliten, illa hanterad gul-vit sak. Karrosen rejält bucklig och tjocka lager av färg vittnade om ett hårt liv.

Villiga armar hjälpte till att lasta cyklarna på taket och så for vi iväg på en hissnade resa där kossor föreföll betydligt heligare än de människor som flydde åt alla håll när vi tillsammans med tusentals andra bilister dundrade in mot centrum.


New Bengal Hotels enda fördel är att det ligger alldeles i närheten av Victoria station  eller som det numera heter Chhatrapati Shivaji Terminus, i dagligt tal CST, varifrån vi tar tåget till Madras (Chennai) på torsdag.

Hotellet är rent och prydligt, för allt i världen, men torftigt.

I eftermiddag ska vi packa upp hojarna, och en kille på hotellet har lovat att förvara boxarna tills vi kommer tillbaka. Vi har ockaså varit på CST och kollat hur vi  ska polettera cyklarna.


Nu ska vi ta en kopp indiskt te' och sedan flanera ner utefter Marin Drive och kolla in läget utefter stranden av Bengaliska viken.





Wednesday, November 26, 2008

MUMBAI/BOMBAY


Hi,

Janne and I havn't done any much since yesterday, except preparing our bikes for the trip to Madras (Chennai) tomorrow. By some unexplainable reason we have to checkout from the hotel already at 8 o'clock tomorrow morning. Not very practical as we have to catch the train by 2 o'clock in the afternoon.

I have promised myself not writing about the poverty even if it is present everywhere.

There are others doing that better and with more insight than I have. I do not have any much to relate to; I visited northern India - Calcutta and Dehli 1971 during a couple of weeks.

But I red in the paper today that a major reason for the decline in education is because almost 50% of the kids suffer from malnutrition!


.





Om Indiens Daliter.pdfSOUTH_INDIA_files/Om%20Indiens%20Daliter.pdfSOUTH_INDIA_files/Om%20Indiens%20Daliter_1.pdfshapeimage_6_link_0